Bloggpredikan

...men dom som visste...

Fri, 25 Dec 2009 01:33:14 GMT

Dom flesta hade ingen aning om vad det var som hände den där natten. Dom låg bara och sov som vanligt i sina sängar i Betlehem. Dom trodde att det var vilken natt som helst. Dom visste inte att just där, i den lilla staden, mitt i natten, hände det något som skulle förändra hela världshistorien. En händelse som skulle förändra många miljoner människors liv. En händelse som verkligen öppnade nya möjligheter för människor att bli frälsta och få ett evigt liv.

Dom flesta visste ingenting. Det var bara några få som hade förstått någonting. Några herdar och några vise män. De flesta sov, som om ingenting hänt. Men de som visste föll ned och tillbad Jesus.

Kan det vara likadant i dag? Många ligger och sover och fattar inte vad som hänt. Men dom som fattar vad som hänt, dom faller ned och tillber kung Jesus...

När juldagsmorgon glimmar
jag vill till stallet gå
Guds son i nattens timmar
där vilar där vilar uppå strå
(FA:s sångbok 121)

peppebaron

Plussgrader och minusgrader

Wed, 16 Dec 2009 06:29:37 GMT

Termometern har ett centrum, 0-punkten. Alla temperaturangivelser hänvisar till 0-punkten. Det kan vara så eller så många grader ovanför 0-punkten eller så eller så många grader under 0-punkten. Man kan inte ange en temperatur utan att referera till 0-punkten.

Det är på samma sätt med världshistorien. Den har ett centrum, en 0-punkt. Alla händelser som någonsin inträffat anges i förhållande till denna 0-punkt. Antingen är det så eller så många år före 0-punkten, eller också är det så eller så många år efter 0-punkten. Det går inte att göra en tidangivelse, utan att referera till denna händelse. Denna händelse är naturligtvis Jesu födelse, världen viktigaste händelse.

Varje gång vi skriver ett SMS eller ett mejl så bekänner vi Jesus, antingen vi känner honom eller inte. För på varje SMS eller mejl så kommer det att stå hur många år efter Jesu födelse som du skriver ditt meddelande.

Ditt personnummer är en bekännelse av Jesus. Det talar om hur många år efter Jesu födelse som just du föddes.

Till och med de som är mest ateistiska bekänner Jesu födelse. Den gamla Sovjetregimens dagstidning Pravda (som betyder sanning) hade högst upp på första sidan i varje nummer ett datum som talar om hur många år sedan det var som Jesus föddes. Det kan till och med vara så att det enda som verkligen var sant i Pravda var datumangivelsen, bekännelsen av Jesu födelse.

Detta är historiens centrum. Man kan inte tala om någon annan händelse i världshistorien utan att hänvisa till Jesu födelse.

Men vad hjälper det mig om Jesus är centrum i hela världshistorien, men inte får vara centrum i mitt eget liv? Vilken plats får Jesus i ditt och mitt liv? Är han det där lilla extra som vi kan tänka på om vi får tid över? Är han den där livbojen som jag kan ta till i yttersta nödfall, då livet faller i bitar? Ser vi Jesus som den som ska tillgodose mina behov? Är Jesus som jultomten som vi bara kommunicerar med genom vår önskelista då vi vill ha presenter?

I stället för att vara fokuserade bara på vad vi kan få av Jesus, borde vi kanske fråga efter Hans önskelista i våra liv och kanske fråga: Vad vill du att jag ska göra för dig i dag? (Varning: Han svarar normalt på sådana frågor). Vad vill du att jag ska göra med mitt liv? Hur vill du att jag ska leva? Hur vill du att jag ska agera i den här situationen?

Vi ber kanske dagligen i Fader Vår: "Låt din vilja ske". Men det kanske är tillräckligt många som ber den bönen. Nu behövs det människor som inte bara ber att Guds vilja ska ske, utan också är villiga att göra Guds vilja. För Guds vilja sker inte av sig själv.

Det är advent. Jesu ankomst. Låt oss välkomna Jesus, inte bara som det lilla barnet som föddes långt borta för länge sedan, utan låt oss välkomna Jesus som Herre i våra liv. Jag tror att det är människor som gjort Jesus till Herre i sina liv, som gjort Jesus till centrumpunkten som allt annan cirklar kring, jag tror att det är sådana människor som kommer att förvandla männsikor, samhällen, ja hela jorden. Det är sådana människor som kommer att vara bönesvaret på bönen: "Låt din vilja ske på jorden, som den sker i himlen"

__________________________________
Bloggpredikan den andra advent 2008
peppebaron

Advent på fyra sätt

Sun, 29 Nov 2009 03:46:14 GMT

Adventstiden fokuserar på Jesu ankomst. Men adventstexterna för de olika söndagarna pekar i olika riktningar. De talar om att Jesus ska komma på olika sätt.

1/ Jesus kommer som ett litet barn som föds i ett stall i Betlehem. I min barndoms adventskalendrar visste man aldrig vad som dolde sig under de olika luckorna, med ett undantag. Bakom lucka 24 fanns alltid Jesusbarnet i krubban. I dag kan det vara många som glömt bort varför vi firar jul. Men Jesu födelse är den naturliga orsaken till julen och den ankomst som adventstiden pekar fram mot.

2/ Jesus rider in i Jerusalem. Både adventspsalmerna och adventstexterna talar om Jesu intåg i Jeruslem på palmsöndagen. Det är egentligen en text som hör samman med påsken, men den har funnit sin naturliga plats i vårt adventsfirande.

3/ Jesus skall komma tillbaka. Jesu andra tillkommelse är en ankomst som betonas i adventstexterna. Att Jesus en gång ska komma tillbaka för att hämta församlingen och upprätta sitt rike är inte bara ett adventsbudskap utan ett huvudtema i hela det Nya Testamentet.

4/ Jesus föds in i mitt hjärta. Bibeln talar om att Jesus kommer på ytterligare ett sätt. I sitt avskedstal till lärjungarna talar Jesus om att han ska komma till lärjungarna på ett för världen osynligt sätt. ”Jag skall komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig” (Joh 14:18-19 FB). Jesus talar om att Han och Fadern ska komma och bosätta sig hos den som älskar honom. ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom” (Joh 14:23 FB).

På samma sätt som Jesus föddes i ett stall i Betlehem, föds han in i våra hjärtan då vi tar emot honom. Då Jesus beskriver hur vi tar emot Guds rike använder han bilden av att födas på nytt. (Joh 3:3)

Den viktigaste frågan då vi läser en bibeltext är hur vi kan använda den, applicera den, i våra liv. Vad ska vi göra med de fyra olika ankomsterna som beskrivits här?

De tre första är historiska händelser som vi inte kan göra så mycket åt. De har hänt eller kommer att hända antingen vi tror på dem eller inte. Vi kan inte påverka dessa händelser speciellt mycket, även om de påverkar vårt sätt att leva.

Jesu födelse som ett litet barn har hänt och kommer inte att hända igen. Vi kan i tacksamhet minnas att Jesus en gång kom till jorden för att göra det möjligt för oss att bli frälsta.

Jesu intåg i Jerusalem, ridande på en åsna, är ett historiskt faktum som har skett. vi kan minnas det och vara med i hyllningssången till Jesus och sjunga: ”Hosianna”.

Jesu andra tillkommelse har inte skett ännu, men kommer enligt Bibeln att ske en dag. Det kommer att ske oavsett hur vi agerar, men budskapet till oss är att vi ska vara beredda och att vi ska leva ett liv som ärar Jesus medan vi väntar.

Jesus föds in i vårt hjärta. De tre första ankomstsätten är historiska händelser som vi inte kan förändra. Men att Jesus föds in i vårt hjärta är något som vi kan påverka. Gud vill att alla människor ska bli frälsta, men varje människa måste själv välja att ta emot honom. ”Men åt dem som tog emot honom, gav han rätten att bli Guds barn.” (Joh 1:12).

Att bli frälst innebär att låta Jesus bli Herre i ditt liv. Men jag tror att vi ständigt behöver överlåta oss till Jesus. Det finns en överlåtelse för varje dag och för varje stund. Det hjälper inte om vi överlät våra liv i Guds händer för fem år sedan om vi inte är överlåtna i dag.

Detta är adventsbudskapet. Jesus kommer till oss i dag. Låt oss hålla våra hjärtan öppna för Jesu verk i våra liv och genom våra liv. Låt det bli advent, inte bara i våra hus, utan framför allt i våra liv.

________________
Bloggpredikan den första advent
Peppebaron

Guds ord – det levande ordet

Sun, 25 Oct 2009 01:33:35 GMT

Söndagspredikan av Daniel Viklund. Från Världen idag:
"Vi kan se några enkla principer för hur vi ska kunna få ett ord från Gud att generera det gudsrikesresultat som det är ämnat för i följande uppräkning:
• Vi behöver uppenbarelse: Smörjelsen från den Helige Ande behöver ta tag i Ordet och göra det levande för oss. ”Ty bokstaven dödar, men Anden ger liv” (2 Kor 3:6b). Det sker genom bön!
• Vi behöver ta emot ordet i tro och låta det smälta samman med oss (Hebr 4:2). Det sker genom bön.
• Vi behöver vara vaksamma mot demoniska attacker, flyktighet och kvävande omständigheter. Det sker genom bön.
• Vi behöver tala ut det högt och vara uthålliga. Det sker genom bön och tacksägelse."

Läs mer>>

Nånting händer därinne!

Sun, 21 Jun 2009 03:44:21 GMT

"Därför tackar vi alltid Gud för att ni tog emot Guds ord som vi predikade och tog det till er, inte som ett ord från människor utan som Guds eget ord, något som det verkligen är, ett ord som är verksamt i er som tror." (1 Tess 2:13 FB)
Här berättas det om att något är verksamt inne i Tessalonikerna. Nånting som händer inne i dem. Verksamt låter nästan som om det är något som håller på av sig självt, även om jag är verksam med andra saker.

Här blir jag nyfiken. Vad är det som är verksamt därinne? Vad är det som händer i Tessalonikerna? Hur får jag det att bli verksamt i mitt liv?

Det som är verksamt är Guds ord. Tänk att ha Guds ord aktivt verksamt i mitt liv mitt uppe i alla mina vardagssysslor. I bibelversen finns det två förutsättningar, eller förklaringar, till varför Guds ord var verksamt i dem.

1/De hade tagit emot Ordet
2/De hade tro på Ordet (Det var verksamt genom tro)

För att Guds ord ska vara verksamt i mitt liv måste jag ta emot det. Jag måste ta in det. Jag måste dagligen läsa och be över ordet jag läser. Då jag gör det ger jag den Helige Ande arbetsmaterial att verka i mig. Jesus sa att den Helige Ande ska påminna oss om allt vad Jesus sagt. Vi kan inte bli påminda om någort vi inte vetat.

Jesus sa också att vi måste förbli i Hans ord för att vara Hans lärjungar. Inte bara läsa det. Förbli i det. Och då vi gör det verkar ordet i oss och vi blir fria (Joh 8:21-32).

Då vi tar in Ordet så kan vi förvänta att Herren talar till oss och vägleder oss under dagen genom ordet som vi tagit in.

Ordspråksboken talar om vikten att alltid ha Guds ord bundet vid mitt hjärta. Då kommer ordet att följa mig hela dygnet (Ordsp 6:21-22):
-det leder mig då jag går fram genom livet
-det vakar över mig, och är verksamt, då jag ligger och sover
-det talar till mig då jag vaknar.

Vill du uppleva Guds ledning i ditt liv?
Vill du uppleva att Guds ord är verksamt i ditt och vakar över dina tankar?
Vill du uppleva att Herren talar till dig när du är vaken?

Börja då med att mata dig själv dagligen med Guds ord.
Låt Guds ord vara verksamt inne i dig på samma sätt som det var verksamt i Tessalonikerna.

Peter Baronowsky

Pingstens budskap - "Du ska få kraft"

Sun, 31 May 2009 03:53:22 GMT

"Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft" (Jesus till lärjungarna i Apg 1:8 FB)

Reklamen arbetar ofta med före-efter-bilder. Före-bilden visar hur eländigt dit liv är innan du skaffar det reklamen handlar om och efter-bilden visar hur underbart dit liv blir efter det att du börjat använda varan.

Tänk på pingstdagen som den beskrivs i Apostlagärningarna.

-Före: Livrädda lärjungar som låser in sig av fruktan för folket
-Efter: Lärjungarna glömmer plötsligt bort hur rädda de är och går ut i folkmängden och vittnar så att tretusen människor blir frälsta.

-Före: Lärjungarna hade gjort så gott de kunde. De hade lämnat allt och följt Jesus. Det hade slutat med totalt fiasko. Alla övergav de Jesus i Getsemane och Petrus förnekade att han nånsin träffat Jesus.
-Efter: De slutade att vara begränsade till att göra så gott de kunde. De började plötsligt att göra saker som den inte kunde, t.ex. tala främmande språk. De slutade göra så gott de kunde och började göra så gott som Gud kunde - genom dem.

-Före: Teologisk förvirring. De förstod inte vad det var som hände runt omkring dem.
-Efter: De bara visste att de hade fått ta emot sanningen och att budskapet om Jesus kunde förvandla människor och hela världen.

-Före: Lärjungarna var fokuserade på sitt eget bästa. Vem som var störst och bäst.
-Efter: Då de förstod att Jesus var Herre och att det var han som är störst och bäst var de beredda att offra sina liv för den sanningen.

Slutsats: Det måste ha hänt något på pingstdagen!

Det som hände på pingstdagen vill Gud att det ska få hända även i ditt liv. "Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor"(Apg 2:17)

Villkoret: Då Jesus profeterar om pingsten som skulle komma i Joh 7 säger han: "Är någon törstig, så kom till mig och drick". Då du bli törstig har Jesus det du behöver.
"Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten". (Upp 21:6)

Det finns gott hopp för svaga, ofullkomliga lärjungar. Både då och nu.

-"Är någon törstig, så kom till mig och drick" (Jesus)

Jesus slog följe med dem...

Mon, 13 Apr 2009 10:25:59 GMT

Annandag påsk handlar texten om Emmanusvandringen (Luk 24:13-35).
Jesus vandrade på vägen till Emmaus tillsammans med två av sina lärjungar. Två lärjungar gick på vägen och samtalade och så kom Jesus och slog följe med dem. Men lärjungarna kände inte igen Jesus.

Jesus frågade vad de talade om och de berättade om sin besvikelse och sin förvirring. De berättade att de hade hoppats att Jesus skulle ha varit befriaren, men att han nu var korsfäst. De berättade om att graven där Jesus blivit begravd nu var tom och nu förstod de egentligen ingenting.

Vi kanske också ofta går fram genom livet och beklagar oss. Vi hade kanske hoppats att saker och ting skulle ha utvecklats på ett annat sätt. Vi kanske undrar var Jesus finns i allt det som händer.

Förmodligen är det så att Jesus har slagit följe med dig och finns vid din sida, fast du inte har sett det eller känt igen honom.

För lärjungarna resulterade Emmausvandringen i två saker: Öppnade ögon (vers 31) och brinnande hjärtan (vers 32).

Öppnade ögon
Ögon som ser Jesu närvaro i situationen. Ögon som ser nya möjligheter. Ögon som ser nytt hopp som frigör energi.

Brinnande hjärtan
Mötet med Jesus innebär ett hjärta som brinner. Av kärlek till Jesus. Av nöd för andras frälsning. Av längtan att se Guds rike bryta igenom.

Och Jesus slog följe med dem...
Det finns någon som går vid din sida i dag. Det gäller annandag påsk och varje annan dag vi får uppleva.

peppebaron

Kan man tro på Jesu uppståndelse?

Sun, 12 Apr 2009 03:23:50 GMT

För det första tror jag att man med ganska stor säkerhet kan påstå:
GRAVEN VAR TOM!

Om den inte hade varit tom hade kristendomen aldrig uppstått. De första lärjungarna vittnade under stort motstånd om att Jesus uppstått från graven. Om inte graven hade varit tom hade motståndarna enkelt kunnat avslöja bluffen, gå till graven och säga: "Hallå, ser ni inte...."

Om nu graven var tom finns det två möjligheter:
1/ Någon har flyttat bort kroppen
2/ Jesus har uppstått

Om någon flyttat på kroppen, vem kan det ha varit?

Det judiska etablissemanget?
Nej det verkar inte logiskt. Det dom fruktade mest av allt var att graven skulle vara tom. Dom tvingade till och med romarna att sätta ut soldater utanför graven för att det inte skulle ske.

Den romerska armén?
Nej det verkar inte logiskt. Det var ju ett totalt misslyckande för den romerska armén att de inte ens kunde vakta en död från att rymma! Det är svårt att se vad de skulle haft för intresse av att ta bort kroppen.

Lärjungarna?
Ja det var ju det lärjungarna hade hoppats på. Men då man ser på lärjungarnas liv, hur i stort sett alla apostlarna dog martyrdöden, så ser det ut som om dom verkligen trodde att Jesus var uppstånden. Det är många som är villiga att dö för det dom tror på, men det verkar inte logiskt att man är villig att dö för något man vet är en lögn.

Om nu graven var tom och om varken Jesu fiender eller Jesu vänner flyttat kroppen. Ja, då är det mest logiska alternativet att Jesus uppstått.

GLAD PÅSK - JESUS LEVER!

Tidigt på morgonen

Fri, 10 Apr 2009 04:31:06 GMT

Påskbudskap 2009 från Frälsningsarméns general. Från Stridsropet:
Tidigt på morgonen
De tidiga morgontimmarna är en konstig tid. De kan vara fulla av positiv förväntan eller djup oro. Hur är du tidigt på morgonen?

Det 15:e kapitlet i Markus evangelium börjar med orden "Tidigt på morgonen" och fortsätter med att berätta vad som hände den där historieförvandlande gryningen. Guds son, Herren Jesus Kristus, hade blivit arresterad på natten av Jerusalems tempelvakter, som fått veta var de skulle hitta honom för att hans nära vän och efterföljare, Judas, hade förrått honom för 30 silvermynt. En annan av hans nära vänner, Petrus, hade öppet förnekat att han ens känt honom. Översteprästen ifrågasatte Jesus offentligt och fördömelse från judarna följde.

Jesus blev överlämnad för att dömas
"Tidigt på morgonen" blev Jesus, din och min Frälsare, överlämnad till de romerska ockupationsmakterna för att dömas. Ståthållaren Pilatus förhörde Jesus men fick inga svar. Jesus var som ett oskyldigt, försvarslöst lamm på väg till slakt. Han öppnade inte ens sin mun för att tala. Pådriven av folkmassan skickade Pilatus Jesus till bödlarna. För att vinna favör hos folket släppte han istället en känd mördare, deras landsman Barabbas.

Läs mer i Stridsropet>>

Very early in the morning

Fri, 10 Apr 2009 04:29:50 GMT

Läs på den engelska sidan: Generalens påskbudskap 2009: Very early in the morning.

Att växa i nåd - Bloggpredikan

Sun, 29 Mar 2009 04:13:44 GMT

Under den gångna veckan har den dagliga bibelläsningen varit hämtad från andra Petrusbrevet. I kapitel tre läser vi:
"Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus" (2 Pet 3)
Det står att vi ska växa till på två områden: nåd och kunskap.

Växa till i kunskap
Att växa till i kunskap är ju något som händer hela tiden i livet. Men här handlar det inte om vilken kunskap som helst. Det handlar om att växa till i kunskap om Jesus. Det handlar om att lära känna honom mer och mer.

Livet som kristen är ett liv i gememskap med Jesus. Vi är kallade att leva i den gemenskapen (1 Kor 1:9). Det handlar om en daglig vandring.

I dag har jag varit gift med Rut i fyrtio år. Min kunskap om Rut har växt. Vi äter tillsammans, vi arbetar tillsammans, vi promenerar tillsammans, vi åker bil tillsammans. Under allt detta talar vi med varandra och får en växande kunskap om varandra.

Vår dagliga vandring med Jesus ska också ge oss en växande kunskap om Jesus. Man brukar säga att vi liknar dem vi umgås med. Och ju mer vi lär känna Jesus ju mer förvandlas vi till hans avbild (2 Kor 3:18).

Växa till i nåd
Hur växer man i nåd? Nåd innebär att man får något som man egentligen inte förtjänat. Att växa i nåd innebär då att bli mer och mer beroende av vad Gud kan göra genom mig än vad jag själv kan prestera.

En dag kanske du förstod att du ville bli frälst, född på nytt. Då tog du emot det Gud erbjöd dig. Frälsning av bara nåd. Inte på grund av din egen förtjänst.

Men sedan uppmanar Bibeln oss att fortsätta växa i nåd. Att ta emot mer och mer av det som jag inte förtjänar. Att lita mer och mer på vad Gud kan göra genom mig än vad jag kan prestera av egen förtjänst. Det är att växa i nåd.

Före pingstdagen hade lärjungarna försökt prestera så gott de förmådde. Men det hade slutat med att de alla övergav Jesus då han skulle gripas i Getsemane örtagård.

De hade nått en punkt där deras egen prestation inte kunde föra dem längre. Då kom den utlovade Helige Ande över dem. Inte på grund av deras egen förtjänst - utan av nåd. De började göra saker som de inte kunde göra själva - av bara nåd. Det var nådegåvor.

Att växa till i nåd är att bli mer och mer beroende av Guds kraft i mitt liv. Att lita mer och mer på att han kan göra det jag inte förmår - av bara nåd.

"Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus" (2 Pet 3)

Mellan två världar

Sun, 08 Feb 2009 12:11:15 GMT

Att vara kristen är att leva mellan två världar. Jesus säger att vi lever i världen men inte av världen. (Joh 17:14-16).
Det måste innebära att vi lever helt och fullt i denna världen, men att vi ändå inte lever av världen, utan av något som är osynligt för världen. Jesus säger i samma avsnitt av Johannesevengeliet: "Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig, ty jag lever, och ni kommer att leva." (Joh 16;19 FB).

En kristens uppgift är alltså att kommunicera in i världen något som världen inte kan se. En kristen lever i två världar: den synliga och den osynliga. Det finns naturligtvis en risk att den kristne blir så upptagen av den synliga världen, eftersom den är så påtaglig, att han glömmer bort att hans uppgift är att inte leva av världen. Romarbrevet varnar för detta: "Anpassa er inte efter denna världen" (Rom 12:2 FB).

Jesus säger på ett annat ställe: "Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå" (Matt 24:35 FB). Vi lever alltså samtidigt i en verklighet som är förgänglig och hela tiden förändras och en annan verklighet som är oförgänglig och aldrig kommer att förändras. Jesus säger också att den som står för det oföränderliga i en föränderlig värld inte kan räkna med att bli populär: "Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen." (Joh 17:14 FB)

Hur kan vi som är kristna förmedla ett budskap som aldrig kan förändras in i en värld som hela tiden förändras och där dessutom förändringstakten ständigt accelererar? Hur kan vi stå kvar i oföränderliga värderingar när omvärlden ständigt byter ut sina värderingar mot nya? Hur kan vi förklara det osynliga för människor som aldrig har sett det?

Svaret måste nog bli att vi inte kan det. Det kunde inte heller de första lärjungarna i Apostlagärningarna. Men det gjorde de ändå och förändrade hela världshistorien. Då lärjungarna insåg sin egen litenhet och överlämnade sig till Gud och hans kraft, så kunde undret ske. Det finns många som säger att det var bättre förr, men Gud var inte bättre förr. Han tillhör den verkligheten som inte förändras. Det han kunde göra med svaga lärjungar då, det kan han han göra också i dag. Vill du vara med?

Avgörande tro

Sun, 25 Jan 2009 06:06:44 GMT

Stefan Gustavsson kommenterar söndagens evanglietext, Matteusevangeliet 8:5-13, om en hednisk officers tro.

"......... Det avgörande för Jesus var inte nationalitet, inte ens om den var judisk, utan tro. När Jesus såg officerens tro vände han sig till folket som följde honom och sa: ”Många skall komma från öster och väster och ligga till bords med Abraham och Isak och Jakob i himmelriket. Men rikets barn skall kastas ut i mörkret utanför. Där skall man gråta och skära tänder.” Orden kom säkert som en chock för många av åhörarna. De var ju det utvalda folket, de var rikets barn; inte kan väl de förkastas av Gud?

Men redan Johannes döparen hade varnat för att se judisk härkomst som en kollektivanslutning till Guds rike: ”Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tro inte att ni kan säga till er själva: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham.”[6]

Det avgörande för Jesus var alltid frågan om tro. Officeren bad nu för en av sina tjänare som var förlamad och som plågades svårt. Jesus kontrade med en motfråga: “Skall då jag komma och bota honom” Och officeren visade sitt hjärta i den respons han gav.

För det första kan vi notera den respekt han visade för Jesus som jude: “Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak.” Han visste att en jude inte kunde gå in i en hednings hus utan att betraktas som kultisk oren. Precis som Petrus senare sa till en annan romersk officer, Kornelius: “Ni vet att det är förbjudet för en jude att umgås med en hedning eller besöka honom.”[7] Och fortsättningen visar att han också förstod att skillnaden dem emellan handlade om något långt mer avgörande än etnicitet.

För det andra – och detta är det avgörande – visade han sin tro på Jesus som Guds son. Officeren hade själv suverän makt att befalla över de hundra soldater han hade under sitt befäl; det han sa måste de utföra. Nu bekände han villkorslöst förtroende för Jesus: ”säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.” Som Gud i skapelsen enbart med sitt ord lät världen bli till så kan Jesus, eftersom han är Guds son, med samma mäktiga skaparord göra tjänaren frisk. Det var officerens tro, när han i sin nöd kom till Jesus. Och på Jesus ord blev tjänaren omedelbart helad.

Vad tror du på? Vem sätter du din tillit till?"

Läs hela kommentaren i Dagen eller på Credoakademiens blogg

Vad har du fått?

Sun, 18 Jan 2009 05:27:02 GMT

(Örnäsets kyrka Foto: Gert Lundström) Det är tidigt söndag morgon. Om några timmar börjar avslutningsgudstjänsten i den ekumeniska vinterveckan i Luleå 2009. Det har verkligen varit en vintervecka med minus 20 grader. Veckan har innehållit många olika slags samlingar: bönemöte, bibelstudium, cafékväll, pastorssamling, mansfrukost och gudstjänster.

I går kväll talade Rut i Pingstkyrkan occh i dag ska jag tala i Örnäsets kyrka.
Frikyrkofolket och medlemmar från olika församlingar i Svenska kyrkan kommer säkert att närvara. Dessutom kommer det att vara ca 70 konfirmander i kyrkan.

Episteltexten är hämtad från Efesierbrevet 1:7-14:
"7 I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd 8 som han har låtit flöda över oss, med all vishet och insikt. 9 Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han hade fattat i Kristus, 10 den plan som skulle genomföras när tiden var fullbordad: att i Kristus sammanfatta allt i himlen och på jorden. 11 I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin vilja och sitt beslut, 12 för att vi som har vårt hopp i Kristus skall prisa hans härlighet och ära. 13 I honom har också ni, sedan ni hört det sanna budskapet, evangeliet om er frälsning, ja, i honom har också ni, sedan ni kommit till tro, tagit emot den utlovade helige Ande som ett sigill. 14 Anden är en handpenning på vårt arv, att hans eget folk skall förlossas, för att hans härlighet skall prisas."(Från Folkbibeln.com)

Det talas om att vi
-är friköpta (är betyder att det är något som håller på just nu)
-har förlåtelse
-har fått ett arv
-har fått vi frälsning
-har fått den Helige Ande

Det står inte att vi ska få allt detta. Det står att vi har allt detta.
Det är skillnad på ska och har. Ska är något som gäller före, har är något som gäller efter.

Före julen kanske vi hoppades att vi skulle få något speciellt. Vi kanske till och med bad om det genom att skriva det i en önskelista. Om vi sedan fick det vi önskat, så är det inte längre något som vi ska få, det är något som vi redan har.

Det är skillnad på vad som gäller före julen och efter julen.
På samma sätt är det skillnad på det som händer före Kristus och det som hände efter Kristus.

Vid vår julklappsutdelning hemma var Daniels flickvän inte med. Hon var hos sina förädrar. Vi hade köpt en present till Jessica. Daniel fick den med sig hem till Norge för att ge den vidare till henne. Från vår sida sett hade hon redan fått presenten. Den var hennes. Men det visste inte hon och hon hade inte tagit emot den.

Sedan vet vi inte riktigt vad som hände. Kanske Daniel glömde bort att lämna fram den omedelbart. Kanske var det så att hon hittade presenten några dagar senare och såg att den var till henne. Den hade varit hennes en längre tid, men hon hade inte haft någon glädje av den, för hon hade inte tagit emot den. Men så snart hon fick kunskap om att det fanns en present till henne, kunde hon ta emot det som egentligen redan var hennes. Efter några dagar ringde hon och tackade för presenten, och då visste vi att hon tagit emot den.

Vet du om att du är friköpt?
Vet du om att det finns förlåtelse för dig?
Vet du om att du har fått ett arv?
Vet du om att Jesus dog för att ge dig frälsning?
Vet du om att du har fått den helige Ande?

Då vi förstår det, kan vi öppna vårt hjärta och ta emot det som Jesus redan gett till oss. Det ber Paulus om i bönen som kommer omedelbart efter dagens text:
"Jag ber att era hjärtan skall upplysas, så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till och hur rikt på härlighet hans arv är" (Ef 1:18 FB).

Och då jag förstår att Gud redan gett det, och att det var till mig, kan jag sluta hoppas att jag ska få det, och börja tacka för att jag redan fått det.

peppebaron

Till alla "hopp-lösa" människor

Sun, 28 Dec 2008 05:56:44 GMT

I söndagens text från Gamla Testamentet möter oss orden från Jeremia: "Det finns hopp för din framtid" (Jer 31:17 FB).
Det är det Jesus handlar om. Gång på gång möter Jesus människor som förlorat allt hopp, som är "hopp-lösa" och ger dem nytt hopp. Detta händer både i Bibeln och i vår tid.

Jag hörde under julhelgen en morgonandakt där någon jämförde jultomten och Jesus. Andaktshållaren sa ungefär så här: "Då tomten kommer frågar han om det finns några snälla barn, men då Jesus kommer frågar han om det finns några hopplösa barn."

På samma sätt som butikskedjan Myrorna återvinner kläder och prylar som har förlorat sitt värde för ägaren, återvinner Jesus människor som har förlorat sitt värde.

Jesus möter en kvinna som har blivit gripen på bar gärning för äktenskapsbrott (Johannes evangelium kapitel 8). Man var på väg att stena henne. Tydligen ansåg man att hon förlorat sitt människovärde. Att hon var värdelös. Att hon inte längre var värd att få leva vidare. Kvinnan hade inte längre något hopp om morgondagen. Allt hopp var ute. Hon var "hopp-lös".

Då kommer Jesus. Han säger inte att det hon gjort var rätt. Han kallar det till och med för synd. Men han ger tillbaka kvinnan hennes människovärde. Han återvinner hennes värde. Och hon som inte hade haft någor hopp för morgondagen, kunde nu börja planera för sitt fortsatta liv. Hon var inte längre "hopp-lös".

Senare hänger Jesus på korset tillsammans med två rövare (Lukasevangeliet 24). Rövarna ansågs inte längre värdiga att leva vidare. De ansågs värdelösa. De ansåg till och med själva att det var rätt att de blivit korsfästa. En av dem säger: "Vår dom är rättvis. Vi får vad vi förtjänat." De ansågs värdelösa. De var "hopp-lösa". Om några ögonblick skulle allt vara slut. Det fanns inget hopp. En av rövarna var ångerfull och började samtala med Jesus. Jesus slutar konversationen med orden: "I dag skall du vara med mig i paradiset."

Jesus sa inte att det rövaren gjort var rätt, men han gav honom trots det löftet om ett liv i paradiset. Hopplösheten förvandlades till hoppfullhet. Rövaren som trodde att slutet var nära började kanske förstå att detta inte var slutet utan början på något nytt.

Jesus återvinner förlorade hopp. Både i den nuvarande tillvaron och inför evigheten.

Du som har förlorat allt hopp. Du som är "hopp-lös". Ge inte upp. Det kommer en ny tid. Det kommer ett nytt år.

DET FINNS HOPP FÖR DIN FRAMTID!
___________________________
Bloggpredikan söndagen den 28 december 2008
Dagens text från Gamla Testamentet: Jer 31:15-17

peppebaron

Julpredikan av Martin Luther

Sun, 21 Dec 2008 04:38:46 GMT

Ur en julpredikan av Martin Luther

Ängeln talade: Åt er är frälsaren född.

Detta ängelns härliga julbudskap om Frälsarens födelse kan ingen till fullo helt uttyda. Det är en himmelsk predikan, vi kan väl sjunga om den, men vi kan inte fullt lära oss den. Men detta - säger han - skall vara er glädje.

Ordet "åt er" skall göra oss riktigt glada. Ty med vem talar ängeln? Med människor, och inte bara med några människor, utan med alla folk. Hur ska vi då förhålla oss till detta? Skall vi alltjämt tvivla på Guds nåd och säga: Ja Frälsaren må väl vara född för Petrus och Paulus, de må glädja sig däröver, men inte jag, som är en fattig syndare; kan verkligen denna ädla, dyra skatt gälla mig?

Käre vän. Är Frälsaren kommen för andra varelsers skull, så hade han ocksä själv varit en sådan varelse. Men han blev ju just människoson. Vem är du och vem är jag. Är vi inte människor? Vem bör då ta emot detta människobarn, om inte just människor.Änglarna behöver honom inte. djävulen vill inte ha honom. Men vi behöver honom, och det är för vår skull, som han blivit människa.

Är det inte stort och härligt, att en ängel bringar ett sådant budskap till oss människor? Och desutom är ju många tusen änglar glada därför och önskar och predikar för oss, att vi människor skall vara glada och ta emot detta med tacksamhet.

I jultiden sjunger man den sköna psalmen: "En jungfru födde ett barn idag." Men vi bör lägga märke till, att Han är född för oss. Alla barn, som födas, födas åt sina föräldrar, men om detta enda barn heter det, att det är fött för oss. OSS OSS. Oss alla tillhör detta barn, oss till godo är det fött. Allt vad han är, har och gör, det kallas och är därför vårt. Men detta ordet "oss" fordrar en fast tro. Hans helighet och oskuld är vår, liksom om vi hade den själva, och vi få kläda och pryda oss därmed inför Gud såsom vår skrud, vilken är oss skänkt, bara vi tror att det är sant.

Välkommen hit Du jordens gäst
Att vi har syndat vet Du bäst
Du vet och känner allt därom
Vi tackar Dig för att du kom
Psalm 125 vers 8

Hämtad från Surteby-Kattunga pastorats hemsida

Leva livet!!!

Sun, 14 Dec 2008 20:22:11 GMT

Den tredje advent har alltmer kommit att firas som Livets söndag.
Uppslagsverket Wikipedia beskriver livets söndag så här:
"Livets Söndag firas den tredje advent varje år och är en dag där olika kristna samfund lyfter upp frågor om abort, fosterdiagnostik, dödshjälp och liknande.Initiativet till firandet av Livets Söndag i Sverige togs ursprungligen av katolska kyrkans biskop Anders Arborelius. Idén har dock under senare år spridit sig till kyrkor inom de flesta kristna samfund i Sverige, och alltfler församlingar uppmärksammar dagen. Livets Söndag är en dag med fokus på livets värde och helgd; en dag för församlingen att betona glädjen och tacksamheten över livet."

De två punkterna i livet, där man träder in i livet, födelsen, och där man träder ut ur livet, döden, har väldigt mycket stått i fokus som tema för livets söndag.

Ur en kristen synvinkel har det alltid varit viktigt att framhålla att livet är heligt. Därför har frågan om aborter och dödshjälp varit centrala etiska frågor. Många tar fram de aspekterna på livets söndag. Du kan läsa mer om det i vårt andra inlägg i dag som heter Fira livets söndag. Där finns intressant information från Svenska Evangeliska Alliansen, Ja till livet och den katolske biskopen Arborelius.

Du kan även läsa Frälsningsarméns etiska dokument om abort och dödshjälp här>>.

Den sista veckan har speciellt frågan om dödshjälp aktualiserats då medicinsk-etiska rådet tar upp frågan om man ska tillåta aktiv dödshjälp. Se tidigare inlägg på rupeba.se: Hjälp att leva - inte hjälp att dö, samt Siewert Öholms blogg.

Men livet handlar inte bara om att födas eller dö. Livet handlar i väldigt hög grad om det som händer mellan vaggan och graven. Arborelius talar om det i sitt herdebrev. Han talar om de papperslösa, de gamla och de sjuka.

Men livets söndag handlar framför allt om tacksamhet för livet. Tacksamhet för varje ny dag, för mat, kläder, hem och vänner.

Men det finns ytterligare en dimension av liv. Då Jesus säger: "Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd"(Joh 10:10), så handlar det om något mer än att bara leva och överleva. Det talar om en helt ny livsdimension. Det talar om att födas på nytt och och komma in i en levande relation med levande Gud. Det handlar om att verkligen börja LEVA LIVET. Det eviga livet tillsammans med Jesus. Och det allra bästa är att alla får vara med, men var och en måste bestämma för sig själv. "Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn" Joh 1:12).

Man blir inte Guds barn, eller en kristen, genom att gå i kyrkan varje söndag. Man blir inte kristen genom att hålla med om vissa kristna etiska dokument. Man blir inte kristen genom att hålla en massa färdigformulerade bud. Man blir en kristen genom att ta emot Jesus och det överflödande liv som han vill ge till oss.

Det stora problemet är att det finns någon som vill lura ifrån dig det nya livet. Någon som vill stjäla den gudsgemenskap som Jesus vill att du ska leva i. Samma vers som talar om liv och överflöd säger ocksåt:"Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda."(Joh 10 10).

Låt inte lura dig. I dag är det livets söndag. Börja leva det nya livet.

LEV RIKT - FÖLJ JESUS!
_________________________
Bloggpredikan den tredje advent 2008
peppebaron

Advent på fyra sätt

Sat, 29 Nov 2008 06:16:20 GMT

Adventstiden fokuserar på Jesu ankomst. Men adventstexterna för de olika söndagarna pekar i olika riktningar. De talar om att Jesus ska komma på olika sätt.

1/ Jesus kommer som ett litet barn som föds i ett stall i Betlehem. I min barndoms adventskalendrar visste man aldrig vad som dolde sig under de olika luckorna, med ett undantag. Bakom lucka 24 fanns alltid Jesusbarnet i krubban. I dag kan det vara många som glömt bort varför vi firar jul. Men Jesu födelse är den naturliga orsaken till julen och den ankomst som adventstiden pekar fram mot.

2/ Jesus rider in i Jerusalem. Både adventspsalmerna och adventstexterna talar om Jesu intåg i Jeruslem på palmsöndagen. Det är egentligen en text som hör samman med påsken, men den har funnit sin naturliga plats i vårt adventsfirande.

3/ Jesus skall komma tillbaka. Jesu andra tillkommelse är en ankomst som betonas i adventstexterna. Att Jesus en gång ska komma tillbaka för att hämta församlingen och upprätta sitt rike är inte bara ett adventsbudskap utan ett huvudtema i hela det Nya Testamentet.

4/ Jesus föds in i mitt hjärta. Bibeln talar om att Jesus kommer på ytterligare ett sätt. I sitt avskedstal till lärjungarna talar Jesus om att han ska komma till lärjungarna på ett för världen osynligt sätt. ”Jag skall komma till er. Ännu en kort tid, och världen ser mig inte längre, men ni skall se mig” (Joh 14:18-19 FB). Jesus talar om att Han och Fadern ska komma och bosätta sig hos den som älskar honom. ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom” (Joh 14:23 FB).

På samma sätt som Jesus föddes i ett stall i Betlehem, föds han in i våra hjärtan då vi tar emot honom. Då Jesus beskriver hur vi tar emot Guds rike använder han bilden av att födas på nytt. (Joh 3:3)

Den viktigaste frågan då vi läser en bibeltext är hur vi kan använda den, applicera den, i våra liv. Vad ska vi göra med de fyra olika ankomsterna som beskrivits här?

De tre första är historiska händelser som vi inte kan göra så mycket åt. De har hänt eller kommer att hända antingen vi tror på dem eller inte. Vi kan inte påverka dessa händelser speciellt mycket, även om de påverkar vårt sätt att leva.

Jesu födelse som ett litet barn har hänt och kommer inte att hända igen. Vi kan i tacksamhet minnas att Jesus en gång kom till jorden för att göra det möjligt för oss att bli frälsta.

Jesu intåg i Jerusalem, ridande på en åsna, är ett historiskt faktum som har skett. vi kan minnas det och vara med i hyllningssången till Jesus och sjunga: ”Hosianna”.

Jesu andra tillkommelse har inte skett ännu, men kommer enligt Bibeln att ske en dag. Det kommer att ske oavsett hur vi agerar, men budskapet till oss är att vi ska vara beredda och att vi ska leva ett liv som ärar Jesus medan vi väntar.

Jesus föds in i vårt hjärta. De tre första ankomstsätten är historiska händelser som vi inte kan förändra. Men att Jesus föds in i vårt hjärta är något som vi kan påverka. Gud vill att alla människor ska bli frälsta, men varje människa måste själv välja att ta emot honom. ”Men åt dem som tog emot honom, gav han rätten att bli Guds barn.” (Joh 1:12).

Att bli frälst innebär att låta Jesus bli Herre i ditt liv. Men jag tror att vi ständigt behöver överlåta oss till Jesus. Det finns en överlåtelse för varje dag och för varje stund. Det hjälper inte om vi överlät våra liv i Guds händer för fem år sedan om vi inte är överlåtna i dag.

Detta är adventsbudskapet. Jesus kommer till oss i dag. Låt oss hålla våra hjärtan öppna för Jesu verk i våra liv och genom våra liv. Låt det bli advent, inte bara i våra hus, utan framför allt i våra liv.

________________

Bloggpredikan den första advent 2008

Peppebaron

Domens dag

Sat, 22 Nov 2008 21:34:36 GMT

Förra veckans rubrik för bloggpredikan var ”Jesus kommer!” Det känns faktiskt bättre att skriva till den rubriken än att skriva under rubriken ”Domens dag” Men i svenska almanackor står det att den här söndagen heter domsöndagen.

Det kanske inte är så lätt att gå till gudstjänst den här söndagen med glatt sinne för att höra en predikan om domen. Det finns ju ämnen som upplevs som mer uppbyggande än just domen. Man talar ofta om gamla tiders domedagspredikanter som genom att svavelsefullt beskriva helvetets plågor försökte skrämma människor in i Guds rike. Ska vi verkligen fortsätta att predika om domen och förvänta att människor ska komma till våra gudstjänster och känna sig välkomna och uppbyggda?

Jesus talar vid upprepade tillfällen om den dubbla utgången: en evighet tillsammans med Jesus eller en evighet utan Jesus. I hela Nya Testamentet är det ett återkommande tema. I Jesu undervisning, i evangelierna, i brevlitteraturen och i Uppenbarelseboken. Det talas om domen i klarspråk, i liknelser och i svårtolkad apokalyptisk litteratur i Uppenbarelseboken.

Om det är ett återkommande tema i Nya Testamentet borde det kanske även vara ett återkommande tema i kristet tänkande och undervisning i dag. Kan man tala om domen utan att vara dömande? Jag tror att talet om den yttersta domen, där alla människor ska stå till ansvar för sitt liv, måste vara präglat av kärlek mer än av dömande. Om man verkligen älskar andra människor, så borde det vara naturligt att vi önskar dem det bästa och vill varna dem för det dåliga. Någon sa: ”Om ni kristna verkligen trodde på vad Bibeln säger om domen, så är det konstigt att ni inte är lite ivrigare att få oss andra med.”

Det är svårt att bortse från fakta. Bibeln talar tydligt om att det kommer en dag där människorna ska få stå till svars för sina liv. Det kommer en dag då agnarna ska skiljas från vetet (Matt 3:12). Det kommer en domens dag då ”alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna” (Matt 25:32).

I söndagens evangelietext säger Jesus: ”Så skall det bli vid världens slut. Änglarna skall gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga”(Matt 13:47).

Domsöndagens budskap om den dubbla utgången kan kännas väldigt främmande i det svenska jämlikhetstänkandet som säger att ingen får vara bättre än den andra och om någon ska ha rätt att komma till himlen, så ska alla ha rätt att komma dit.

Men i förhållande till domsöndagens budskap finns det också goda nyheter. Alla har möjlighet till det eviga livet: ”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”(Joh 3:16) ”Den som tror på honom blir inte dömd”(Joh 3:18)

Detta är Bibelns centrum. Det är det som är Bibelns huvudbudskap. Gud har sänt sin son Jesus för att du och jag inte ska bli dömda därför att Jesus tog straffet på sig. Kolosserbrevet säger att han ”drog ett streck över det skuldebrev som belastade oss med lagens krav. Han har utplånat det genom att spika fast det på korset” (Kol 2:14)

Gud vill att alla människor ska bli frälsta och gud vill att du som är Guds barn ska uppleva frimodighet inför domens dag: ”I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss; att vi kan vara frimodiga på domens dag” (1 Joh 4:17

Bloggpredikan domsöndagen den 23 november 2008

peppebaron

Jesus kommer tillbaka!

Sun, 16 Nov 2008 01:38:19 GMT

Vi närmar oss adventstiden. Advent Betyder ankomst och budskapet om att Jesus skall komma tillbaka är ett av huvudbudskapen i Nya Testamentet.

Då de förvånade lärjungarna står och stirrar upp mot himlen på vid Jesu himmelsfärd, och undrar vart Jesus tog vägen, möt de av budskapet:
”Galileer, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma tillbaka just så som ni sett honom fara upp till himlen”(Apg1:11)

Förväntan att Jesus ska komma tillbaka är påtaglig i det Nya Testamentet. De första lärjungarna levde i förväntan att Jesu återkomst skulle ske mycket snart. Om Jesus inte hade kommit före kvällen, skulle han säkert vara här tidigt på morgonen.

Därför blev man i den första församlingen lite fundersam då någon i församlingen dog innan Jesus hade kommit tillbaka. Hur skulle det nu bli med dem som dog före Jesus återkomst? Kommer de att missa hela festen? Paulus lugnar församlingen i ett brev där han berättar hur det ska bli vid Jesu återkomst. Han skriver att först ska de som har dött i Kristus stå upp och sedan ska vi som fortfarande lever ryckas upp för att sedan alltid vara hos Herren. Och så avslutar Paulus med orden ”Ge nu varandra varandra med dessa ord” (1 Thess 4:18).

Den vaksamhet och förväntan som de första lärjungarna levde i är också temat för söndagen den 16 november.

-Episteltexten handlar om att vårt rätta hem är i himlen och att vi därifrån väntar på Herren Jesus.

-Evanglietexten talar om då människosonen ska uppenbaras.

Allteftersom tiden går finns det alltid en risk att vaksamheten och förväntan avtar.

Har vi slutat sjunga sångerna om himlen? Har vi slutat tala om Jesu återkomst, trots att det är ett av de ämnen som Nya Tesamentet talar mest om?

Bibeln säger att Jesus sk komma tillbak i en tid då man minst väntar det. Han ska komma som ”en tjuv om natten”.

Jesus varnar för att vaksamheten och förväntan kommer att avta hos många. I berättelsen om de tio brudtärnorna (Matt 25) talar Jesus om tio brudtärnor som väntade på brudens ankomst. Alla brudtärnorna hörde till samma sällskap. De hade samma kläder. De hade samma utrustning. Ingen som såg sällskapet skulle kunna säga att det var någon skillnad på dem som fanns med i sällskapet.

”Vid midnatt hördes ett rop: Brudgummen är här”! Då visade det sig att hälften av brudtärnorna inte hade olja i sina lampor. De hade väl antagligen inte väntat att brudgummen skulle komma just nu. Då brudtärnorna utan olja sprang i väg för att köpa olja hann dörren. Och festen började...

Låt oss inte sluta att sjunga sångerna om himlen.

Låt oss inte sluta tala om att Jesus ska komma tillbaka.

Låt oss inte sluta att leva i vaksamhet och förväntan.
En dag kommer Jesus tillbaka.....

Men till dess får vi leva efter Petrus ord:

”När nu allt detta skall upplösas, då måste ni leva heligt och fromt på alla sätt medan ni väntar på Guds dag och påskyndar dess ankomst” (2 Pet 3:11-12)

Bloggpredikan söndagen den 16 november 2008

Tema: Vaksamhet och väntan

GT-text: Amos 8:8-12

Episteltext: Fil 3:20-4:1

Evangelietext: Luk 17:20-30

peppebaron