Blogginlägg

Är Gardells religion kristen?

Mon, 08 Mar 2010 03:39:03 GMT

Gardell har fått stort utrymme i SVT för att sprida sin religion i TV. Han talar om Jesus, men är det kristendomens Jesus eller en egen privat ihopsnickrad Jesus? Kan man säga att Gardells religion är kristen?

Stefan Swärd skriver i sin blogg att han inte kan beteckna Gardells lära som kristen.

All tro är naturligtvis inte kristen. Man kan inte tro på vad som helst och kalla det för kristen tro. Alla människor har förmodligen en gräns någonstans där man slutar beteckna tron som kristen. Annars förlorar ju orden sitt värde och blir meningslösa.

Inte ens alla som tror på Jesus kan betecknas som kristna. Muslimer tror på Jesus, men inte många skulle kalla muslimer för kristna. I varje fall inte muslimerna själva.

Så, gränser finns helt klart. Men vem är det som bestämmer gränserna? Vem är det som bestämmer vad som är kristet?

Det blev tidigt klart att gränserna måste definieras. I trosbekännelser definierade man gränserna för den kristna tron för att kunna skilja kristen tro från den tidens många olika religioner.

I stort sett har kristna genom seklernas gång varit överens om definitionerna som står i trosbekännelsen. I Svenska kyrkan läser man förmodligen fortfarande varje gudstjänst definitionen av vad kristen tro är och man börjar med: vi tror.... och sedan räknar man upp ett antal saker som vi tror på och som definierar den kristna tron.

Om det är denna definition som gäller så hamnar Gardell långt utanför det som kallas för kristen tro.

Alla människor har naturligtvis rätt att tro, eller låta bli att tro, vad vad som helst eller vem som helst. Men allt kan ju inte kallas för kristen tro.

Söndagsmorgon i Riga den 7 mars

Sun, 07 Mar 2010 03:12:09 GMT

Det ser inte ut som om vintern vill släppa sitt grepp. Den här veckan har vi halkat omkring på lettiska landsvägar på vår runda med kårutvecklingssamtal.

Veckan bröjade med en resa mot nordost där vi träffade kårledarna för de två utposterna Seda och Sarkani

Sergejs och Aizan, kårledare för utposterna Seda och Sarkani

Seda är ett litet samhälle där Frälsningsarmén började utpostverksamhet för en tid sedan. Före jul hade Seda sin första soldainvigning och nu finns det ett antal ungdomar som är rekryter och som förbereder sig för att bli frälsningssoldater. Två av dem kommer att åka som funktionärer till den internationella ungdomskonferensen i Stockholm i sommar.

Sarkani har jag skrivit om flera gånger tidigare. Ett litet samhälle som består av några tvåvåningshus utslängda på ett stort fält. Det är resterna av ett bostadsområde för ryska militärer under ockupationen.
I Sarkani bor 70 personer. De allra flesta vuxna är alkoholiserade och barnen är lämnade vind för våg. Där gör Frälsningsarméns folk en fantastisk insats för barnen.
Förskolebarnen får komma till Skangal tre gånger i veckan på en förskoleverksamhet. Vår regionala barnarbetare reser regelbundet till Skangal och har en juniorsoldatgrupp med sju barn.
Officerarna har bibelstudier och en alphagrupp med 16 deltagare. Det betyder att 22% av befolkningen i Sarkani går en alphakurs!! Om lika stor andel av Rigas befolkning skulle gå på alphagrupp på Frälsningsarmén skulle gruppen vara 220.000 personer.

Senare i veckan körde vi de tre timmarna ut till västkusten och besökte kåren i Liepaja och utposten i Ilmaja.

Då vi kom till Liepaja vid elvatiden kom vi mitt under veckans bönemöte.17 personer var samlade i alla åldrar och vi fick hälsa på dem innan vi gick till vårt samtal med kårledaren Velta. Kåren i Liepaja har även ansvar för lägergården Bernati som ligger vid kusten söder om Liepaja.
I söndags hade det varit 35 barn på söndagsskolan som hålls samtidigt med söndagsgudstjänsten. Kåren bedriver en omfattande social verksamhet med soppkök två gånger i veckan, klädutdelning och utdelning av matpaket. Dessutom har kåren bibelstudium en kväll och barnverksamhet två eftermiddagar i veckan.

Kåren i Liepaja

Ilmaja består av en järnvägsstation och ett hus. Tågen har för länge sedan slutat att stanna vid stationen och i huset har Frälsningsarmén sin utpostverksamhet. Det är Arja Bergman (78 år) som ansvarar för utposten som har 15 civilmedlemmar. Ifrån huset kan man inte se ett enda annat hus, förutom tågstationen. Mötesbesökarna hämtar Arja med sin minibuss i en by med 450 invånare, fyra kilometer längre bort på vägen. Då vi kom dit pågick hemförbundet som samlas varannan vecka. På söndagarna är det gudstjänst och söndagsskola.

I torsdagskväll hände det igen. Inget vatten i kranar eller toalettstol. Denna gång berodde det på ett större läckage som lämnade halva Riga utan vatten. Däremot fanns det gott om vatten på gatorna(se bild).

Det sista kårutvecklingssamtalet för veckan var på Riga 1, där vi själva är medlemmar. Riga 1 är en ungdomlig kår. Mer än hälften av gudstjänstbesökarna en vanlig söndagsförmiddag är ungdomar och gudstjänsten är tvåspråkig: lettiska och engelska. Ungdomarna är också mycket kreativa då det gäller att inbjuda till olika slags evenemang.
I fredags kväll hade de inbjudit till "Björn-party", ett tillfälle där de genom personliga inbjudningskort bjuder in bekanta med förskolbarn. Lokalen fylldes med barn och deras föräldrar. De allra flesta hade aldrig varit på Frälsningsarmén tidigare. Kvällen innehöll en föreställning med många olika djur, lekar, aktiviteter och godis.

Björn-party på Riga 1

Nu är det, som sagt, söndagsmorgon i Riga och det är snart dags att gå på gudstjänst på Riga 1.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Framtiden i ett förseglat kuvert

Wed, 03 Mar 2010 03:47:05 GMT

Jag håller just på att läsa en bok av John Larsson om krisen om vem som skulle bli general efter Bramwell Booth. Generalen hade då rätt att utse sin efterträdare genom att lämna ett förseglat kuvert till en advokat.

William Booth hade utsett sin egen son Bramwell genom att lägga hans namn i kuvertet som inte fick öppnas innan generalen var död.

Då Bramwell Booth blev gammal blev han sjuk och oförmögen att leda Frälsningsarmén. Man räknade dessutom att han utsett sin egen dotter Cathrine till sin efterträdare som general.

En proteströrelse växte fram med Bramwells syster Evangeline Booth och sju Londonbaserade kommendörer i spetsen. Detta ledde till slut fram till att Höga Rådet sammankallades. De avsatte generalen och utsåg nästa general.

Hela krisen ledde fram till tre förändringar i Frälsningsarméns författning:

Generalen väljs inte längre på livstid
Generalen väljer inte sin egen efterträdare
Frälsningsarméns tillgångar ägs inte av generalen personligen.

Boken är ett intressant dokument om krisen som förändrade Frälsningsarméns historia. Johan Larsson redovisar i boken brevväxlingar och dokument som ingående beskriver hur krisen växte fram i den redan då världsvida Frälsningsarmén.

/PB

15 år i Liepa

Tue, 02 Mar 2010 03:38:05 GMT

I söndags firade kåren i Liepa sin 15-årsdag. Frälsningsarmén håller sina möten i byns bibliotek (Se bild på bibliotekshuset nedanför). I trappuppgången hade bibliotekspersonalen satt upp en gratulationsaffisch till Frälsningsarmén (Bilden ovanför).

Kårledarna Janis och Inga (bilden nedanför) ledde högtidsgudstjänsten och Rut och Peter spelade, sjöng och talade.

I slutet av gudstjänsten talade Liepas borgmästare (Bilden nedanför) och tackade Frälsningsarmén för att de inte bara hjälpte människor materiellt, utan också värnade om människornas andliga behov. Han berättade om hur han beklagade sig för Bertil Rodin för många år sedan för att det inte fanns någon kyrka i Liepa. Resultatet av det samtalet blev att det så småningom öppnades en Frälsningsarmékår i byn.

Efter gudstjänsten kom det en kvinna fram till oss och berättade om sina upplevelser då Frälsningsarmén kom till byn. Tidigare hade den ryska armén haft an tydlig närvaro i området. Och så fort de hade flyttat därifrån kom det plötsligt en ny armé. Kvinnan sa att hon var världigt misstänksam. Då hon hörde att Frälsningsarméns representant hette Rodin, blev hon ännu mer misstänksam. Det var nämligen namnet också på Röda Arméns lokale ledare i området. Men då hon mötte Bertil Rodin såg hon att den nya armén inte kom med gevär utan med Bibeln i handen. Till slut började kvinnan att gå på Frälsningsarméns möten. Hon tyckte inte om den röda färgen på botbänken. Det var samma röda färg som Röda Armén hade haft. Men så var det någon som tog med henne fram till botbänken och sedan har det gått mycket bättre, berättade hon.

På vägen till Liepa på morgonen blev det plöstsligt stopp för all trafik. Polisen hade stängt av trafiken därför att hela backen hade förvandlats till en skridskobana. Det gick inte att gå på vägen. Efter en stunds väntan på saltbilen kunde alla fortsätta resan utom bussen mitt i backen som kört av vägen.

Vi gratulerar 15-åringen och ber att armén med Bibel i handen ska få uppleva många segrar i Liepa framöver.

Du kan läsa mer om kårens arbete i Liepa här.

Kristendomens särställning

Mon, 01 Mar 2010 18:46:15 GMT

Jag såg i veckan ett debattprogram på SVT2 om Skolverkets förslag till omformulering av läroplanen där man tar bort skrivningen om kristendomens speciella ställning. Du kan se programmet här.

Det känns så underligt att höra att människor blir indignerade över att kristendomen har mer framträdande plats i undervisningen än de andra religionerna.

Den svenska skolan har naturligtvis som uppgift att undervisa om hela världen. Men skolans närmiljö har alltid och bör alltid ha en särställning.

Blommorna som växer på ängen utanför skolan har en särställning framför blommor man kan hitta på Himalayas höjder.

Djuren utanför knuten har en särställning och studeras mer ingående än kängurun från Australien.

De svenska floderna har en särställning i geografin jämfört med floderna i Sydamerika.

Den svenska historein har en särställning jämfört med Afrikas historia.

Principen är att man måste kunna och förstå den närmiljö man dagligen lever i mer än avlägsna fenomen, som man kanske aldrig kommer i kontakt med.

Utanför skolan finns förmodligen en kyrka. Det finns mellan tre och fyratusen kyrkor i Sverige. Att påstå att det är inte är viktigare att känna till vad den kyrkan står för än att känna till de olika gudarna inom hinduismen är bara dumt.

Kristendomen har en särställning i Sverige. Ca sju miljoner svenskar är medlemmar i en kristen kyrka. Att inte erkänna att kristendomen har en särställning är att förljuga verkligheten.

/PB

Dagen SvD Dagen Dagen

Frälsningsarmén i Chile

Mon, 01 Mar 2010 02:45:02 GMT

I rapporteringen i internationella och svenska medier från jordskalvet i Chile hör och ser man att Frälsningsarmén var bland de första som kom till hjälp till de som drabbats. Detsamma hände under rapporteringen från Haiti. Förklaringen är naturligtvis att Frälsningsarmén redan finns i de länder som drabbats.

Här kan du läsa några inslag:

Frälsningsarmén gör hjälpinsatser i Chile
Norran.se

Immediate Salvation Army response to devastating earthquake in Chile
SA international web-site

Här kan du se ett vieoinslag om Frälsnignsarméns vanliga arbete i Chile (engelskt tal):

Söndagsmorgon i Riga den 28 februari

Sun, 28 Feb 2010 03:43:18 GMT

Den här veckan har det handlat mycket om Liepa, ett litet samhälle två timmars bilkörning nordost om Riga. I torsdags hade vi kårutvecklingssamtal med kårledarna i Liepa. Ett ingående fyra timmars samtal om alla möjliga aspekter på kårens verksamhet och utvecklingsmöjligheter.

(Bilden: Ingången till huset där Frälsningsarmén har sitt kontor)

(Bilden: Janis och Inga packar matpaket till behövande familjer)

Kårledare är Janis, som är sergeant, och hans fru Inga, som är kadett. Janis hade en snickarverkstad på Skangal då Frälsningsarmén kom dit, och genom kontakten med Bertil Rodin blev Janis frälst.

Kåren firar sedan många år sina gudstjänser i byns bibliotek. Sedan har man en lägenhet för soppservering och en lägenhet för kontor och lager för matpaketen. Förutom dessa lokaler hyr kåren även ett lagerutryme för att kunna ta emot kläder för utdelning.

Förutom gudstjänsterna på söndagarna har kåren sopputdelning två gånger i veckan, klädutdelning, bönemöten, bibelstudier och hemförbund. Denna svåra vinter delar kåren också ut ca 90 matpaket i månaden till människor som inte har någon möjlighet att skaffa mat själva.

Idag, söndag fyller kåren 15 år och då ska vi åka upp till Liepa för att vara med på högtiden. Rapport från högtiden kommer under den kommande veckan.

Men det har inte bara handlat om Liepa. I veckan skulle jag också följa med en av våra öppenvårdsarbetare till kommunalhuset för att be om en lägenhet för öppenvårdsverksamheten.

(Bilden: Kommunalhuset i Riga)

Våra öppenvårdsarbetare besöker regelbundet ett 80-tal familjer som lever under existensminimu. De ger praktisk hjälp i form av matpaket och kläder och ber till Gud med dem.

Lägenheten skulle vi behöva för att ha klädlager och för att kunna ta emot dem som kommer för att få hjälp materiellt och andligt. Eftersom vi hjälper kommunen att göra det som de själva borde göra, ville vi frimodigt be om en lägenhet.

Efter att ha väntat fyrtio minuter på att få komma in, blir vi äntligen insläppta till tjänstemannen. Han börjar med att hålla ett strängt tal om hur fel det är av oss som organisation att komma till honom. Han tar bara emot enskilda personer. Sedan följde en lång föreläsning i högt tonläge om hur kommunen är organiserad.

Då han var tvungen att dra in andan för att kunna fortsätta sitt tal, passade vi på att fråga vart han tyckte vi skulle vända oss med vår förfrågan. Till slut föreslog han en annan avdelning. Vi gick dit och fick lämna in vår skrivelse, som kommunen är skyldig att svara på inom tre veckor.

Jag önskar tjänstemannen på kommunen och alla er andra en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Om framgångsrika predikanters äktenskap

Thu, 25 Feb 2010 03:01:22 GMT

Dagen skriver om att Benny Hinns fru begär skilsmässa. Hur kommer det sig att det händer så ofta. Framgångsrika predikanter i en framgångsrik tjänst får plötsligt allvarliga äktenskapsproblem.

Beror det på att framgången gör något negativt med oss människor? Beror det på att man blir så upptagen av "tjänsten" att man totalt försummar det heliga förbund man ingått med en annan människa?
Sedan skillsmässoryktena nått omvärlden verkar det som det inte alls påverkar "tjänsten". Man bara fortsätter som om ingenting har hänt.

Stefan Swärd utryckte förvåning över detta på sin blogg och fick en del kritik för det.
Han försvarar sin ståndpunkt och ger en del tänkvärda kommentarer på sin blogg:

"5. Jag har granskat informationen om detta på hemsidan hos Benny Hinn ministries, det finns en kortfattad information där. Jag reagerar på tre specifika saker. Dels tycker jag att Benny Hinns fru hängs ut, texten är formulerad så att det är hennes fel. Tycker att en världsberömd predikant bör uttrycka sig mer ödmjukt inför det inträffade, och inte bara skuldbelägga den ena parten, i synnerhet inte offentligt.

6. Det andra jag reagerar på, och som jag nämnde i första blogginlägget, att skilsmässoansökan var en överraskning och orsakade en chock. Jag ställer då frågan, hur dålig kontakt med sin fru kan man ha, och samtidigt åka runt och ha mirakelkampanjer. Min enkla inställning är att man inte kan ha det, om man inte lever i fred, frid och försoning med sin hustru. Evangeliet handlar om frid med Gud, och med sina medmänniskor. Ska ens förkunnelse av evangeliet vara trovärdigt, är väl hustrun den allra viktigaste personen att leva i fred och frid med.

7. Det tredje jag reagerar på i pressmeddelandet att tjänsten för Benny Hinn fortsätter precis som tidigare. Det Benny Hinn då signalerar till alla predikanter och pastorer runt om i världen, där kanske många kämpar med sina äktenskap, är att fortsätt bara, blir det skilsmässa så gör det inte så mycket. Jag anser att värna om äktenskapet kommer före ens offentliga tjänst. "

Läs mer från Stefans Swärds blogginlägg>>

Tävla för att vinna!

Mon, 22 Feb 2010 03:51:04 GMT

Målet är att vinna guldmedaljen. I en del sporter, som till exempel de alpina granarna, pågår tävlingen bara ett par minuter. På några minuter ska de tävlande visa vad de duger. Vi ser dem bara de minuterna.
Men bakom dessa minuter finns det timmar, veckor, månader och år av träning och försakelser för att kunna vinna den åtråvärda medaljen. Och de flesta tävlande kommer inte ens i närheten av segern.

En idrottsman sa: "Det är många som ser resultatet, men det är få som ser det som ligger bakom. Att stiga upp tidigt regniga morgnar då de andra får ligga och sova. Att försaka fester och kamratliv för att ständigt träna"
Hur mycket försakar jag för att växa som kristen eller för att mina medmänniskor ska bli frälsta?

"Vet ni inte att av alla löparna som springer på en tävlingsbana är det bara en som får priset? Spring så att ni vinner det. Men alla som tävlar underkastar sig i allt hård träning - de för att vinna en segerkrans som vissnar, vi för att vinna en som aldrig vissnar. Jag löper alltså inte utan att ha målet i sikte. Jag boxas inte likt en som slår i tomma luften. I stället slår jag min kropp och tvingar den till lydnad, för att jag inte själv på något sätt skall komma till korta vid provet, när jag predikar för andra." (1 Ko 9:24-27)

Söndagsmorgon i Riga den 21 februari

Sun, 21 Feb 2010 03:23:52 GMT

Söndagsmorgon och vi börjar se de första tecknen på att vintern måste släppa sitt grepp.

Veckan har, inte helt oväntat, varit intensiv. I måndags hade vi brandövning. Vi samlade personalen från RHK (Regionhögkvarteret) och Riga 1 för en noggrann genomgång med information om brand och hur vi ska bete oss då brandlarmet går igång. Vi gick även igenom de olika brandredskapen som finns i byggnaderna och hur vi ska bekämpa branden om den bryter ut.

Samtidigt som vi gör allt vi kan för att föhindra eld, så gör vi allt vi kan för att det ska bli en andlig eld. Vårt motto är ju "Blod och eld".

I tisdags började vi en lång rad av kårutvecklingssamtal. Vi kommer att besöka alla våra olika verksamheter och ha ingående utvecklingssamtal om arbetet på platsen. Den plats vi besökte i tisdags var kåren i Bauska. Det är ett imponerande arbete som Ruth Hansen har utfört i Bauska. Hon tillhör en av pionjärerna i Frälsningsarméns arbete i Lettland efter frigörelsen.

Ruth Hansen började arbetet i Iecava och utvidgade det senare till Bauska. Iecava blev då utpost till Bauska och senare blev det en egen kår. Idag har kåren i Bauska ett omfattande arbete med gudstjänster, bibelstudier, hemförbund, soppkök, klädutdelning, ungdomsverksamhet och mycket mer.

I onsdags var det styrelsemöte på Skangal. Personalen på Skangal har det senaste halvåret upplevt stora förändringar i sin arbetssituation. Utan att personalstyrkan har ökats har vi startat en förskoleverksamhet för barn från Sarkani. Barnhemmet är i det närmaste fullbelagt för första gången på många år. Det nya kriscentret för mammor öppnade nu i januari. Dessutom har Skangal fått ta emot flera äldre barn från andra barnhem som har fått stänga. Flera av dessa barn är kriminellt belastade och personalen upplever stora utmaningar att kunna göra något för denna nya grupp av barn på barnhemmet.

Torsdagen tillbringade vi i Stockholm för våra månatliga planeringssamtal med Frälsningsarmén ledning.

I fredags var det något så ovanligt som en "vanlig" dag på HK. Vi hade ett antal samtal och vi hade även premiärövning för vår nya kör, "Riga Staff Songsters", en kör där de som arbetar inom Frälsningsarmén i Riga får vara med. Vi räknar med att den kören ska sjunga vid speciella tillfällen som våra regiondagar samt under det stundande tjugo-årsjubileet av Frälsningarméns återkomst till Lettland efter ockupationen (planerat till den 18 november).

På lördagen hade vi inbjudit till en dag med benämningen "Open door to SFOT" (=öppen dörr till Officersskolan). Där informerade vi om den kommande Officersskoleutbildningen som ska starta i september. 17 personer var samlade från Liepaja, Jekobpils, Iecava och Riga. Vi ber och arbetar fortfarande för sex kadetter till hösten.Och inte vilka som helst. Bara de allra bästa. De som Herren kallar.

Idag är det söndag och snart börjar mötet på Riga 1. Sedan blir det en ny vecka med ambassadörsbesök på Skangal, fortsatta kårutvecklingssamtal, 15-årsjubileum för kåren i Liepa och mycket mer.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Plussgrader

Sat, 20 Feb 2010 17:07:15 GMT

Om islossning utomhus och inombords. Om läckande tak och om lördagssamling "Öppen dörr till Officersskolan".

Läs mer>>

Tidigt på morgonen...

Thu, 18 Feb 2010 03:58:07 GMT

Den kår jag tillhör, Riga 1, har varje månad 24/2-bön. Det vill säga att vi har bönevakt 24 timmar om dygnet två dygn varje månad. Jag abonnerar på bönetimmen mellan fem och sex varje gång vi har dygnet-runt-bön. Det är en bra tid för mig för då är jag normalt ändå vaken.

Men idag har vi sammanträde i Stockholm. Vi kom till Stockholm i går kväll och eftersom det är en timmas tidsskillnad mellan Riga och Stockholm kom jag plötsligt på att jag måste börja be klockan fyra för att fylla min tid i bönekedjan. Klockan fyra kan ju kännas som onödigt tidigt...

Men det är ändå en förmån och en välsignelse att vara med i bönekedjan. Det är en speciell känsla att veta att då jag börjar be, så har just någon kamrat i kåren sagt sitt amen. Och då jag säger mitt amen klockan fem, så vet jag att någon annan tar över bönevakten.

Och böneämnen saknas ju inte. Jag ber för min familj. Jag ber för alla medarbetarna i Lettland. Jag ber för alla barn och vuxna som under dagen kommer att möta våra medarbetare i soppköket, förskolan, klädutdelningarna, duscharna, själavårdssamtalen och i alla andra sammanhang. Jag ber att vi ska få sex kadetter till vår nya kurs på officersskolan i Riga som startar i september. Och inte vilka sex som helst, utan just de som som Herren har kallat. Jag ber för samlingen på lördag, där vi inbjudit till "Open door to SFOT" (Öppet hus på Officersskolan), där alla intresserade kan komma och besöka Officersskolan, få information om utbildningen och om livet som officer. Det kommer förmodligen över tjugo personer till den informationsdagen.

Och tacksägelseämnen saknas verkligen inte heller. Alla nya soldater, civilmedlemmar och rekryter i Lettland. Möjlighteten vi fick att i vinter dela ut extra matpaket till människor som inte har mat. Alla våra medarbetare som vi beundrar för deras osjälviska, uthålliga insats. Det Half-way-House vi kunde öppna i Januari, så att sex av våra nyfrälsta soldatrer och rekryter kan få sova inom hus under resten av vintern och våren.

Det är verkligen inte svårt att fylla en bönetimme. Gud är god!

För trettio år sedan...

Wed, 17 Feb 2010 04:21:58 GMT

Ibland blir man påminnd om det förflutna. Den här bilden dök upp på FaceBook. Den är tagen av en holländsk elev och visar några av lärarna på Frälsningsarméns folkhögskola på Jelöy i Norge.

Han som kör bilen heter Ole Martin och bakom honom ses en bastuba som förmodligen trakteras av Arne Brevik. Längst bak sitter Gunnar Rotevaten och spelar trombon. Sittande i färdriktningen sitter Eiliv Herikstad (i hjälm) Birgitta Herikstad (icke synlig) och Fred-Arne Ödegaard (i halmhatt). Undertecknad spelar kornett stående.

Bilden måste vara tagen under det första av våra nio år på folkhögskolan 1979/80.
Peter Baronowsky

Ett liv utan almanacka

Mon, 15 Feb 2010 06:37:44 GMT

Så har det hänt. Det som inte får hända. I torsdagskväll var vi på väg till Oslo för att senare åka vidare till Egersund. Vi tog en bit mat på flygplatsen. Vi hade inte hunnit äta tidigare på dagen. Under måltiden tog jag upp min almanacka för att gå igenom med Rut vad som hade hänt under dagen.

Då vi var framme i Oslo och skulle kolla några uppgifter från almanackan, kunde jag inte hitta den! Först trodde jag att jag glömt den på kontoret i Riga. Men sedan kom jag ihåg vårt möte på tumanhand på flygplatsen.

Efter en del detektivarbete kunde jag till slut hitta telefonnumret till restaurangen på Riga flygplats. Jodå, de hade hittat min almanacka och tagit vara på den. Eftersom restaurangen skulle vara stängd Då vi kom tillbaka sent på söndagskvälen kom vi överens om att de skulle lämna in den på airBaltics informationsdisk.

Jag överlevde helgen utan almanacka och sent på söndagskvällen nådde vi fram till Riga flygplats och airBaltics informationsdisk. Personalen letade överallt utan att kunna hitta den. Vad har hänt? Har restaurangen glömt att lämna in den?

Jag får fortsätta jakten på den försvunna almanackan under dagen. Och alla ni som jag skulle ringa idag, ha överseende. Jag kommer att ringa så fort jag hittat almanackan där det står vem jag skulle ringa idag. Och alla ni som jag lovat att mejla till idag.... Och alla ni som jag lovat träffa idag....

/PB

Söndagsmorgon i Egersund den 14 februari

Sun, 14 Feb 2010 03:38:28 GMT

Det är söndagsmorgon på Frälsningsarmén i Egersund. Egersund är en av de många vackra kusstäderna utefter Norges långa kust. Frälsningsarmén ligger på höger sida av backen med träd i mitten längst till höger på bilden ovan (Det vita stora huset).

Veckan har i övrigt innehållit en ledardag i Riga på tisdagen med fokus på lärjungaskap, en heldag på onsdag med intervjuer av de som sökt till officersskolan och ett uppehåll i Oslo för att hinna träffa yngsta barnbarnet och dets föräldrar.

Lördagen var en intensiv dag med fyra bibelstudier och en gudstjänst. Huvudämnet igår var gåvor. Gud ger oss så många olika slags gåvor och det är viktigt att vi förstår att de är just olika gåvor som tas emot och används på olika sätt.

Vi har talat om:
-naturliga gåvor som är en del av vem vi är
-frälsningsgåvor som ges till alla som vill ta emot och som bygger på Jesu verk: frälsning, förlåtelse och dopet i den Helige Ande (Ef 2:8)
-nådegåvor, övernaturliga manifestationer där Gud gör saker genom oss som vi inte kan göra av oss själva (1 Kor 12:7-11)
-tjänstegåvor där Gud använder vår personlighet till olika tjänster i Guds rike (Ef 4:11)

Idag har vi avslutningsgudstjänsten i bibelhelgen och eftersom det är alla hjärtans dag så kommer förkunnelsen att handla om var vi har vårt hjärta och om det största budet: att älska Herren över allt annat. Efter gudstjänsten flyger vi tillbaka till Riga. Ännu en vecka har gått och nästa vecka väntar om hörnet.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Alla hjärtans dag

Sun, 14 Feb 2010 03:27:13 GMT

Från Wikipedia (Bilden: Alla-hjärtans-dag kort från USA ca 1910):
"Alla hjärtans dag (ibland Vändag i Finland) är en temadag som firas den 14 februari varje år och har sitt ursprung i traditioner som uppstod kring helgonet Sankt Valentin under medeltiden i Frankrike och England. Den kallas därför också Valentindagen eller Sankt Valentins dag."

Läs mer>>

Du är rikare än du tror

Sat, 13 Feb 2010 04:42:58 GMT

Igår hade vi upptaktsmötet på bibelhelgen i Egersund. Ämnet som vi fått för helgen är Uppdraget – Utrustningen – Lärjungaskapet.
Jag inledde med bibelordet: "Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som i Kristus har välsignat oss med all den himmelska världens andliga välsignelse" (Ef 1:3 FB)

Det är som om Paulus försöker påminna efesierna om något som de glömt: Att de i Kristus redan har välsignats med all andlig välsignelse. Han försöker kanske säga att de är rikare än de tror. På samma sätt kan det vara många kristna idag som behöver påminnas om att de har fått mycket än vad de i själva verket är medvetna om. Jag ber att den här helgen ska hjälpa oss att upptäcka det.

Men även om det är sant att vi är rikare än vi tror, så är även motsatsen lika sant. Till och med samtidigt: Du är inte rikare än du tror. Du blir inte frälst förrän du tror att du är frälst. Din tro frigör det som Gud redan har gett oss.

Rut talade under fredagskvällen om vårt uppdrag i tre nivåer.
-Vårt uppdrag som kristenhet generellt
-Vårt uppdrag som en Frälsningsarmé
-Vårt personliga uppdrag

I dag kommer ämnet att vara vår utrustning – Vad vi har fått i Kristus.

På väg till Egersund...

Fri, 12 Feb 2010 04:32:17 GMT

På väg till Egersund i Norge för en bibelhelg. Välkommen om du har vägarna förbi. Vi börjar på fredag kväll klockan 19.00. På lördagen är det bibelstudier klockan 10.00, 11.00, 13.00 och 14.00. På lördagskvällen är det gudstjänt klockan 18.00. Bibelhelgen avslutas med förmiddagsgudstjänst kl.11.00.

Ämnen som vi har fått är Uppdrag - Utrustning - Lärjungaskap.

"Are you talking to me?"

En extra bonus på resan är att vi byter flygplan i Oslo och får några timmar tillsammans med yngsta barnbarnet i Oslo. Hon håller fortfarande på att ta sig igenom sitt första levnadsår. Hon har hunnit avverka åtta månader. Vi kommer dessutom att få träffa barnbarnets föräldrar. Det är roligt att träffa dom också (bäst att tillägga det om de skulle läsa detta).

/pb

Lärjungaskap

Wed, 10 Feb 2010 03:53:08 GMT

I tisdags hade vi samling för alla ledare inom Frälsningsarmén i Lettland. Huvudämnet för vårterminens ledarsamlingar är lärjungaskap.

Vi började med att tacksamt konstatera att vi under de senaste sex månaderna vid fem olika tillfällen invigt sammanlagt 14 nya soldater. Sedan började vi tänka tillsammans. Om dessa fjorton soldater kunde bli lärjungar så kunde de under ett år vinna lika många lärjungar. Lärjungar är självproducernande. Lärjungar gör lärjungar.
Om ett år har vi då 28 lärjungar. Om dessa får i uppdraga att var och göra en lärjunge var under det kommande året, så har vi plötsligt 56 lärjungar.
Om dessa får i uppdrag att under det kommande året producera varsin lärjunge så har vi då 112 lärjungar. Och detta bara under tre år. Om dessa 112 lärjungar...

Därefter hade vi ett bibelstudium om Jesu ord om lärjungaskap:
-Om relationen till Jesus Luk 14:26
-Om relationen till varandra Luk 14:27
-Om att förbli i Guds ord Joh 8:31
-Om vad det kostar att vara en lärjunge Luk 14:33
och om början och slutet av lärjungaskapet: Att följa Jesus Matt 4:19-->Joh 21:19-22

Efter ett pass med information om det som varit och det som ska komma avslutades dagen med en intensiv bönestund.

/PB

Redan nu, men inte ännu

Tue, 09 Feb 2010 04:16:46 GMT

I söndags var jag på gudstjänst på Riga 1 tillsammans med den besökande Regionchefen från Georgien, Brad Caldwell. Det var som vanligt en glad och positiv stämning på gudstjänsten. Många ungdomar mellan 15 och 25 år. Mycket skratt och allvar blandat i gudstjänsten.

Kårledaren , Sarah Ilsters, predikade om liknelsen om ogräset i Matteus 13. Vi lever i en tid som både kännetecknas av att vi får ta emot Guds löften redan här och nu, men att de fullkomnas då vi kommer hem till himmelen. Detta illustreras av liknelsen där vi ser att livet är inte bara de fina axen som kommer upp. Så länge vi lever här möter vi motgångar, vi misslyckas, vi blir sjuka. Ogräset hör till livet här. En gång kommer vi att komma till himlen där det inte finns sorger, lidande eller sjukdomar. Men så länge vi är här får vi leva i spänningsfältet mellan redan nu, och inte ännu.

Sarah Ilsters

/PB