Fråga:
Rut och Peter, pratar Bibeln om att det är viktigt att ta en kamp med sig själv när man blir frälst? För vissa känns allt så självklart i ljuset av mötet med Gud, men för somliga – läs mig – så kan det kännas som att tron till trots, blir livet en kamp med mig själv och mot mig själv och världen.
Svar:
Då man ska bli frälst
Att bli frälst innebär att ge ifrån sig makten över sitt liv och låta Jesus bli Herre. Det är klart att det inte är så lätt att ge ifrån sig herraväldet över sitt liv. Kampen kan vara hård.
Bibeln talar om den överlåtelsen: "Så är det alltså: ingen av er kan vara min lärjunge om han inte avstår från allt han äger" (Luk 14:33)"Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det" (Matt 10:39)
Det kan kanske vara lättare att överlåta sig till Gud i en krissituation, när hela mitt liv faller i spillror. Jag har ju inte så mycket att förlora just då. Men kanske lika många tar emot frälsningen mitt i en välordnad tillvaro, därför att tron erbjuder så mycket större livskvalitet. Tänk att få ett mål och en mening med mitt liv! Tänk att det finns någon som bryr sig om mig och som vill leda mig i mitt liv till det allra bästa för mig och för andra människor!
Kampen med mig själv
Den som tar sitt kristna liv på allvar kan ofta bli besviken på sig själv då man upplever att man inte når upp till den standard som man tror att Gud och jag själv förväntar mig av en kristen.
Det kan ju å andra sidan vara bra att man sörjer över synden i sitt liv. Då kan man ju göra något åt den, bekänna inför Gud och ta emot fullständig förlåtelse och rening: "Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet." (1 Joh 1:9).
Men det kommer att pågå en kamp i mitt inre så länge jag lever. Bibeln beskriver det som kampen mellan anden i mig och köttet (det världsliga sinnelaget). Paulus, en person som Gud använt till välsignelse för hundratals miljoner människor, säger om sin egen kamp: "Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i min köttsliga natur. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det som är gott. Det goda som jag vill, det gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag." (Rom 7:19-20)
Sedan fortsätter Paulus att beskriva den strid som pågår inom honom: "Men jag ser en annan lag i mina lemmar; den ligger i strid med lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge hos syndens lag i mina lemmar. Jag arma människa, vem skall befria mig från denna dödens kropp?" (Rom 7:23-24)
Och så kommer det triumferande svaret: "Nu blir det alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus. Ty den andliga lag som gäller för livet i Kristus Jesus har gjort mig fri från syndens och dödens lag. Det som lagen inte kunde göra, eftersom den kom till korta inför vår köttsliga natur, det gjorde Gud." (Rom 8:1-3)
Kampen mot världen
Som kristen lever vi i två världar samtidigt. Vi lever i denna världen som är i den ondes våld och vi lever i Guds rike samtidigt.
På ett sätt kan det vara enklare att inte vara kristen. Då har man bara ett system att förhålla sig till. Men som kristen måste vi leva i världen men inte av världen.
Det tankesystem som dominerar världen står ofta i stark motsättning till tankesystemet i Guds rike. Det kan vara en hård kamp att alltid stå för ett tankesystem som den omgivande världen inte förstår eller håller med om. Jesus säger om sina kommande lärjungar: "Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda. De tillhör inte världen, liksom inte heller jag tillhör världen." (Joh 7:14-16)
I samma sammanhang säger Jesus: "Detta har jag sagt er för att ni skall ha frid i mig. I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen." (Joh 16:33)
-------------------------
Då Gud möter någon till frälsning så möter han varje gång en unik människa. Inget gudsmöte är det andra likt. Några tar emot tron som något självklart, medan andra ständigt analyserar, funderar och ältar tron och om den är verklig. Det har ingenting med hur andliga vi är. Vi är helt enkelt olika.
Livet är orättvist. Det som för någon är enkelt och självklart är kan vara en ständigt pågående livskris för någon annan.
Men det är inte vi som ska bära tron som en tung börda. Det är tron på Jesus som ska bära oss.
Så, visst finns det mycket av kamp, men jag tror att Gud ändå vill låta oss uppleva en trons vila mitt i kampen.
Och, kom ihåg, om vi lider gör vi det för en god sak. vi är här på jorden med ett speciellt uppdrag: att göra alla människor till lärjungar, och medan vi håller på med det säger Jesus att han är med oss alla dagar intill tidens ände. (Matt 28:19-20)
Rut o Peter