Exklusivism innebär inte att exkludera människor. Den innebär helt enkelt att det bara finns en exklusiv väg till frälsning.
Gränsen mellan exklusivism och inklusivism är inte knivskarp. På frågan om vad som händer med de människor som växer upp i förhållanden där de aldrig fårr höra om Jesus, svarar nog de flesta med en exklusivistisk uppfattning att Jesus kommer att bedöma varje människa utifrån den människasn egna förutsättningar.
(Chris Wright har skrivit en intressant bok om detta. Den heter: "Jesus den enda vägen? Jesus och religionerna? och är utgiven av Libris)
Ett exempel på exklusivism kan vi se i Lausannedeklarationen:
"Vi hävdar att det finns endast en frälsare och endast ett evangelium, fastän det finns en stor variation av evangelisatoriska uttryckssätt. Vi är medvetna om att alla människor har någon kunskap om Gud genom hans allmänna uppenbarelse i naturen. Men vi förnekar att detta kan frälsa, ty människor undertrycker sanningen genom sin orättfärdighet. Vi förkastar också, som en skymf mot Kristus och evangeliet, varje form av synkretism och dialog, som skulle innebära att Kristus talar på ett likvärdigt sätt genom alla religioner och ideologier. Jesus Kristus, som är den enda gudsmänniskan och som gav sig själv som den enda lösen för syndare, är den ende medlaren mellan Gud och människan. Det finns inget annat namn genom vilket vi kan bli frälsta."
Frälsningsarméns första lärosats ger också uttryck för en exklusivistisk teologi då den talar om Bibeln som det enda sanna rättesnöret:
"Vi tror att Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och liv"
Ett exempel på inklusivism ser vi i Kyrkornas världsråds uttalande, som är ett försök till kompromiss av många olika motstridiga synpunkter:
"Kyrkan kan inte vittna om någon annan väg till frälsning än Jesus Kristus, samtidigt som vi inte kan sätta gränser för Guds frälsande kraft, och den spänning som finns mellan dessa satser kan vi inte lösa"
På senare tid har flera evangeliska förkunnare övergett övergett exklusivismen och övergått till mer inklusivistiska förhållningssätt. Chick Yuill stöder den tanken. I sin bok "Others" citerar han bl.a. Brian McLaren:
"Vi delar med oss av evangeliet i vår strävan att göra lärjungar av alla folk - alltid inbjudande, aldrig tvingande... Men jag måste tillägga att jag inte tror att det att göra lärjungar är detsamma som att få dem att tillhöra den kristna religionen. Det är snarare bättre i många fall (inte i alla!) att hjälpa människor att bli Jesu efterföljare och fortsätta att vara kvar i Buddhismen, hinduismen eller judendomen." (Others av Chick Yuill s. 141)
Inför en sådan uppfattning måste man fråga sig:
Har alla martyrer gett sina liv i onödan om det går bra att finna frälsningen inom hinduismen eller Islam?
Har alla missionärer gett sina liv för de onådda helt i onödan om det finns alternativa vägar till frälsning?
Gav Jesus sitt liv på korset helt i onödan om det går att bli frälst inom Buddhismen?
Gamla testamentets profeter uppmanar oss att bestämma oss. De förde en ständig kamp mot synkretism (religionsblandning). Elia utbrister:
"Hur länge skall ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom" (1 Kung 18:21)
Jesus påstår den enda vägen (Joh 14:6) och de första lärjungarna proklamerade att det inte finns frälsning hos någon annan (Apg 4:12).
Om det finns alternativa vägar till frälsning så blir konsekvensen att Jesus totalt missuppfattat situationen och hans död på korset var helt meningslös.
__________________________________________
Detta var det andra inlägget i serien om moderna strömningar inom kristet tänkande.
Det första inlägget var "Jesus säger att porten är trång medan kyrkan gör allt för att göra porten så bred som möjligt."
peppebaron