Detta är det första inlägget i en bloggserie, där jag reflekterar över strömningar i nutida kristenhet. De närmaste veckorna räknar jag med att återkomma med ytterligare inlägg.
Då jag skriver kyrkan, menar jag inte Svenska kyrkan eller något annat samfund, utan kristenheten som helhet.
Jesus säger att porten till livet är trång (Matt 7:14) och att det är få som finner den. Kyrkan, å andra sidan, gör allt vad den kan för att sänka trösklarna och göra porten bred.
Naturligtvis gör kyrkan det med de bästa avsikter. Man strävar efter att uppfylla missionsbefallningen och har en iver att så många som möjligt skall finna vägen till livet.
Det talas i dag mycket om att kyrkan ska vara relevant. Det är viktigt att predika evangelium på ett språk som blir förstått. Det är kyrkans uppdrag att ständigt söka efter vägar att kommunicera budskapet om Guds rike på ett trovärdigt och förståeligt sätt.
Men vi måste fråga oss om det inte finns en risk att vi tillrättalägger budskapet i så hög grad att det blir ”ett annat evangelium”? (Gal 1:6)
Finns det en risk att vi, i vår iver att vinna andra för Jesus, tar bort udden i evangeliet och presenterar ett urvattnat budskap som inte stöter sig med något eller några?
Finns det risk att vi predikar ett må-bra-budskap i stället för ett omvändelsebudskap? Finns det risk att våra kyrkor då blir fulla av människor som mår bra medan man är på väg mot fördärvet?
Det kanske inte räcker med att vi försöker få med oss så många som möjligt på vägen. Vi måste kanske fundera över vilken väg vi vill få med dem på och vart den vägen leder.
Finns det en risk att Williams Booths (Frälsningsarméns grundare) farhågor inför framtidens kristendom blir verklighet i våra dagar?:
-Religion utan den helige Ande
-Kristendom utan Kristus
-Förlåtelse utan omvändelse
-Frälsning utan pånyttfödelse
-Politik utan Gud
-Himmel utan helvete
Finns det risk att Ann Heberlein (filosof vid Stockholms universitet och teologie doktor vid Lunds universitet), har rätt då hon beskriver kyrkans tillstånd i en artikel i kyrkans tidning?:
"Till kyrkan kommer jag med min sorg och längtan, och glädje, för att få höra Guds ord. Men det jag får är plattityder om livspussel och miljö, och uppmaningar om att kramas lite. Det där dravlet finns redan i P1 och P3, på kultursidor och i morgonsoffor, jag behöver inte det i kyrkan också. Där vill jag få Guds ord."
Eller då hon skriver i Expressen:
”Allt oftare ersätts predikan av allmänetiskt dravel om att vi ska vara ”snälla mot varandra och borde kramas lite mer”. Det är ”låga-tröskel-gudstjänster” och ”dansbandsmässor” och film och dans och sagoläsning och saft och bullar och Gud vet allt (bara inte det, framför allt just inte det: Gud, alltså).”
Tänk om det är representativt för kristenheten det som Anders Sjöberg (Missionsföreståndare för EFS) skriver i Dagen:
”Inför domsöndagen bad en forskare människor i över tjugo kyrkor spela in predikan. Slutsatsen blev att bara i ett par församlingar nämndes att Jesus ska komma igen och döma världen, inför evigheten. Jag frågar mig varför denna sanning så ofta undanhålls för människor i våra kyrkor i dag. När det just är den bakgrunden som ger djup i betydelsen av Jesu verk på korset - "för dig utgiven". Att i nattvarden få ta konkret del i Jesu död och uppståndelse innebär ju att redan innan den slutliga domen ha fått övergå från död till liv - det eviga. Med konsekvens att man då inte behöver komma under någon dom eftersom Jesus själv tagit den i ditt och mitt ställe.”
Och Anders Sjöberg fortsätter:
”Jesu suveränitet, förlåtelsen i honom och hans svar på den eviga frågan. Utifrån min erfarenhet i sommar är det ofta tyst om detta i dagens svenska kristenhet. Därmed är det tyst om sanningar som hör till den kristna trons fundament, för att inte säga dess centrum.”
Finns det risk att vi bygger en kyrka som är så relevant för vår tid att Jesus inte får plats i den? Och att ingen ens saknar honom? Precis som det beskrivs i budskapet till Laodicea (Upp 3:20)där Jesus står utanför kyrkporten, knackar på och ber att få komma in?
Jesus säger att porten till Guds rike är trång. Kyrkan gör allt för att sänka trösklarna och göra porten bredare. Finns det risk att kyrkan arbetar i rak motsatt riktning än den Jesus pekar ut?
Sammanfattningsvis:
Finns det en risk att vår iver att göra den trånga porten så vid som möjligt leder till att vi inbjuder till den port som Jesus varnar för, den breda porten som leder till fördärvet? (Matt 7:13)
peppebaron