Rapport från inspirationsdagar i Skellefteå 2-4 oktober. Text och bild: Bert Åberg på Pärleportalen. (Publicerat med tillstånd)

Medlemmar från kårerna i hela Norrland är samlade till inspirationsdagar i Skellefteå. Temat för helgen är - HOPP - och budskapet från Jeremia 29:11 " Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp" är utgångspunkten.

Fredag
Skellefteå bjöd på strålande sol och med vacker inramning genom trädens rika höstfärger när officerare och verksamhetschefer samlades till officersmöte. Efter Kenneth Nordenbergs välkomnande inledning hölls en parentation över de officerare som befordrats till Härligheten i regionen sedan förra regionkongressen. Tord Jonzon från Malmberget bjöd på några gamla välkända sånger i trubadurstil. Att Herrens lov må ljuda i våra bygder är en önskan som delades av de församlade.

Aktuell information gavs om projekt och initiativ liksom en hälsning från kommendören. Han manade till att ställa in våglängden så att vi kan höra ljuden från Herrens röst. Bilden från gamla Mupparna Ernie&Bert när Ernie säger, - Bert, man måste ha öron för att kunna se! På Berts frågande min svarar då Ernie, - Jo, om vi inte har öron så ramlar hatten ner över ögonen..... fick de församlade att le igenkännande. Det är viktigt att använda alla sinnen för att känna igen Guds tilltal.

Gud vill ge oss välgång och inte olycka, därför kan vi förvänta oss framgång, men inte befrielse från lidande. När vi känner att vår bön studsar tillbaka som ett eko, får vi minnas Guds trofasthet och att han är den som arbetar i oss och som lovat oss en framtid och ett hopp, predikade Kristina Frisk.

Kvällens gudstjänst inleddes med vacker sång och musik av Skelleftehamns musikkår och sångare.
Sångarna förde också in församlingen i lovsång när vi sjöng att "...bara i dig har min själ sin ro.."
Kårledaren i Örnsköldsvik Christian Paulsson höll ihop de olika inslagen i mötet. Ros Poke betonade vikten av engagemanget för den lokala församlingen, liksom vikten av den utsträckta handen och att hjälpa kvinnor och barn som har det svårt.
Ingemar Wollf från Kiruna reflekterade i sitt vittnesbörd över några olika karaktärer i Gamla Testamentet. De var gudsmän som också visade sina svaga punkter. Men man kan inte bära med sig sina misslyckanden som i en ryggsäck, för det blir en väldigt tung ryggsäck. Genom Guds nåd blir vi befriade från tidigare misslyckanden och kan se framåt med hopp.
I sin predikan betonade kommendören vikten av att upphöra med att blicka tillbaka på det förflutna. Gud vill använda dig och mig i dag och ger oss en framtid och ett hopp.

Lördag
Lördagen dominerades av seminarier. Fem olika seminarier hölls i vardera två arbetspass.
Hoppet - Vic Poke
Profetiskt - Bertil Olsson
Själavård - Kjell-Göran Westerberg
Tonårsseminarium - André Malmén
Workshop för barn - Helena Andersson

Innehållet i seminarierna var gedigen och djupgående undervisning i respektive ämnen.
Inte ens en knapphål skulle falla ljudlöst till golvet då femton tonåringar lyssnade till André Malméns undervisning om Guds kärlek. Han berättade bland annat om den unge munken som cirka år 450 e.Kr. fick gladiatorspelen i Rom att upphöra. Den unge munken blev så upprörd över de blodiga spelen och på det myckna dödandet, så han trängde sig ner på arenan och utropade, - Har då Kristus förgäves gett sitt liv och sitt blod för oss?, strax efter blev munken dödad. Han var villig att gå ända in i döden för Guds kärlek.

I kvällens möte talade Kristina Frisk om hoppets Gud som själens ankare. Han sviker aldrig sina löften och vi kan tryggt lita på det. Vad kommer att hända i Haparanda-Torneå. Ett gränsprojekt i riktning starta en ny kår är i ett förberedande stadie och mycket förbön från alla behövs, berättade kårledaren i Luleå.

Christoffer Paulsson kommer att vara en av de svenska delegaterna vid World Youth Convention i Stockholm nästa sommar och han informerade om WYC tillsammans med Anne-Lie Marthinussen. Många funktionärer behövs till detta evenemang och du kan anmäla dig till Theres Frisk.

Ett kulturellt kafé avslutade dagen, med medlemmar och unga från Skelleftehamn som kommer från Etiopien och Kongo bland annat.
De bjöd på inspirerande sång och dans, där inte många kunde låta bli att svänga på kroppen till deras hängivna sånger. Familjen Paulsson sjöng och berättade om inspirerande upplevelser.

Söndag
Pingstkyrkan i Skellefteå hade upplåtit sina generösa lokaliteter till Frälsningsarméns samlingsdagar. Salen i den stora kyrkan var välfylld vid söndagens avslutningsgudstjänst. Skelleftehamns musikkår spelade lovsångsmelodier som drog oss in i Guds närhet.

Kyrkorummet var också fyllt av en förväntan efter ett Guds vidrörande när utvecklingschefen Sonja Blomberg gav ut den första sången, -Helig, Helig, Helig är vår Gud allsmäktig.

Kristoffer Paulsson tog oss med i lovsång genom bland annat en bön med sin egen text o musik. Den handlar om att Gud ska låta min tro få bli konkret. Det var en ny och innerlig lovsångsbön.
Thomas Andersson vittnade om sitt arbete i Nacksta Sundsvall. Han berättade om hur många människor där lever i hopplöshet och hur Frälsningsarmén får vara medel till att skänka hopp för framtiden. - Vi får bära hoppet åter till den som inte kan hoppas, sade Thomas.
Matz Mjörnheim från Klippangården Sundsvall, vittnade om hur det är att arbeta med missbrukare, om vikten av att bemöta även den som luktar illa och är utslagen med respekt, om att arbeta i Hopp&Nåd - branschen. - Vår uppgift är att skapa en ny valuta som innehåller nåd, kärlek, upprättelse och en möjlighet att förändra sitt liv, vittnade Matz.
Johanna och Anders Fryk sjöng en duettsång där de själva skrivit text o musik. Innerligt och stämningsfullt och med öppna hjärtan sjöng de om att - Vi kan hoppas på den...Guds nåd.
"Håll mitt hjärta - håll min själ. Ta mina händer och gör mig hel, ta mitt hjärta, ta min själ..."Björn Skifs välkända sång sjöngs innerligt och bedjande av Anne-Lie Marthinussen.

Kommendören predikade över Jer.29:11 ....om Guds planer för våra liv och att han har gett oss en framtid och ett hopp. I avslutningen upprättades fem bönestationer och många människor valde att gå fram och be - framför korset, där vi kan kasta av oss all vår börda och få förlåtelse för det som ligger bakom- vid stenen, där vi kan be om förnyelse, vänta in Gud och få nya krafter/vingfjädrar som örnarna/- vid fanorna, kan vi be om att Gud sänder ut oss i samhället för att göra Guds gärningar- vid ett notställ, kan vi be om att Gud ska få helga de gåvor som vi fått av honom, var och en med sina egna talanger och gåvor- vid stolen, kan vi lägga ner de tunga bördor som en ansvarsfull tjänst och uppdrag kan innebära, samt be om villighet till förnyat uppdrag.

Guds Ande var tydligt närvarande vid de olika samlingarna under dessa dagar och många uttryckte glädje och tacksamhet till Gud för de välsignelser som han gav denna helg.